Villshärad - Göteborg

Total distans 184,32 km. Total Distans 3359 km.

Vi startade strax efter Halmstad och cyklade ut på ginstleden, en
cykelrutt, som sträcker sig från Varberg mot Göteborg. Denna led var riktigt bra med ordentliga skyltar och en del mysiga småvägar. Vägen mot Ugglarp var speciell och i Boberg åkte vi över en mysig stenbro.

I Falkenberg åt vi lunch och utanför restaurangen rann ån Ätran. Efter maten var det som om vi fick turbofnatt och hängde på en dam som hade ett högt tempo. Vi cyklade i ca 23-26 km/h och var framme väldigt snabbt i Varberg. Hon vinkade oss adjö och vi passerade därefter fästningen. På Getteröns Naturum tog vi en paus och kollade in lite fåglar och pratade foto med några fågelskådare.

Vi körde vidare och i Väröbacka bestämde vi oss för att köra hem. Vi hade redan kört 100 km och laddade på med ny energi. Inställningen var att kunde vi köra i 10 timmar med solen, som om vi cyklade i en bastu, så kunde vi köra 5 timmar till. Tiden gick snabbt och vi hade kommit till Fjärås. Vi åkte vidare mot Kungsbacka. Nu hade mörkret fallit och vi frångick våra säkerhetsrutiner. Dessa gick ut på att aldrig köra på natten. Men i och med en bra strålkastare och ordentliga cykelvägar så körde vi på mot Göteborg.

I Kungsbacka körde vi naturligtvis fel och fick vända om, men hittade tillslut rätt spår. Vi körde på mot Billdal och där kändes målet inte så långt borta. När vi sedan mötte två damer som hade druckit vin, blev upplevelsen en helt annan. När den ena plötsligt körde av vägen och nedför en sluttning. Tänkte vi att nu blev hon ordentligt skadad. Hon satt fast i ett äppleträd, med glasögonen på sned och liknade en banan. Alla förstod stundens allvar, men sedan brast vi alla ut i ett stort gapflabb då hon oskadd trasslade sig ur.

Detta levde vi på tills vi kom till Frölunda. Då kom ett lätt regn och vi cyklade uppför en backe, med all packning. Det strilade duggregn i ansiktet och vi behövde inte trampa mer. För nu kom nedförsbacke, som varade hela vägen hem. Känslan av glädje, lycka och att vi hade gjort det var unik. Vi hade faktiskt tagit oss från norr till söder och hem. Resan hade gått väldigt bra och vi skulle kunna tänka oss att göra den igen.

Efter att ha rest tältet på innergården; nyckeln fanns hos mina föräldrar, var det underbart att få krypa ner i sin sovsäck.

P.s Dagen efter vaknade vi upp båda med ett stort leende på läpparna. D.s